Man skulle kunna säga att jag känner ganska off från resten av omvärlden här. Det är som om man lever i en dröta mvärld eller en plats som inte existerar. Alla människor som är här ligger ungefär på samma nivå, alla har lämnat sitt land eller sin stad för att komma hit. Så man hittar hela tiden folk att prata med. Det är synd att jag inte har använt min kamera nå mycket... jag tycker inte om att ta fram kameran och säga, hej får jag ta en bild på dig? näe jag vet inte.
Men den här resan är nog en av de som gjort det starkaste avtryck på mig. Jag vill inte bara göra om det utan jag tror att jag nästan måste.

näe nu pallar jag inte att skriva längre.