Pratade med Baby i telefonen i dag. Hon sitter där ensam mitt ute i skogen i hälsingland, eller ensam och enam. Massor av folk runt henne hel tiden. Det verkar som hon har det bra där i alla fall och hon börjar komma på rätt spår igen. Jag tror att hon inser viket destruktivt liv hon var på väg in i. Älskar dig gumman och jag hoppas du läser det här när du kommer hem. Det suger så hårt att vi går om varandra, att du kommer hem precis efter att jag har åkt. Känns som om det var hur länge sen som helst som vi sågs. Det var ett tag sen man pratade med henne också eftersom man bara kan ringa vissa tider så ställer ju det till en massa problem när man ska ringa, för det är alltid fel tid.
Oj vad jag skriver i olika former här, min svenska lärare skulle skälla ut mig. Men eftersom hon inte ska läsa det här så "Suck on that!"
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar