Nu har julafton varit här och vänt igen. Vad är egentligen jul, det är totalt överreklamerat. Visst får jag fortfarande den där sköna känslan dagen innan, troligvis bygger man upp alldeles för stora förhoppningar på julen.
För vad gör man egentligen på julafton. Man vaknar och vet med sig att idag kommer hela släkten och man äter gott och man får massor med julklappar. Sedan måste man gå och vänta hela dagen på att folket ska komma och att kalle anka ska börja, sedan när man har fått det så sitter man bara och väntar på att maten ska bli serverad. För man vet att efter maten så får man öppna alla klappar, och det är ju egentligen det man vill. Hela julen har blivit uppbygg från det att man är liten att höjd punkten är när man får paket, så har det alltid varit. Men när man blir äldre så blir bara klapparna mer eller mindre en besvikelse, för vad ska man egentligen ge till en 17 årig tjej som skricker efter pengar.
Jag förstår mina släktingar helt och fullt när de köper nån liten bok, en tröja och lite krimskams. För det är ju mest pengar man får när man frågar efter det.
Men det är ju så sjuuuuuuuuukt tråkigt att öppna ett kuvert när resten sitter där med sina högar av paket.
Dåligt Lollo, att jag ens tänker sådär. Julen ska vara nått bra, något man blir glad av.
Visst blir jag glad av julen, men det är inte förens dagen efter när man fått lite perspektiv som man verkligen uppskattar det hela med julen. Att man har sina släktingar där som man vet aldrig kommer svika en, att hela rummet är fyllt med frid.
På det sättet finns det inget bättre än julen.
Fast den här julen var det ju en personsom saknades i släkten. Första julen sedan Guno gick bort. Kändes ganska tungt i början, men vad jag kände var nog bara en bråkdel av hur jobbigt farmor tyckte det var. Näe, den här julen var defnitivt inte den bästa julen jag har haft. Men hur definerar man en bra jul?
Aja, jag kan fortsätta så här hur länge som helst. Visst är släkten värst, men det är de man älskar mest. Och det är det som räknas vid dagens slut. : )
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar